Med benen på återbesök

Nu har jag varit på återbesök ca en månad efter min intensivbehandling. Det var väldigt intressant att få se måtten, om de fortfarande höll. De var nog 50/50 som var likadana. Jag hade ju minskat med över 6 cm på flera ställen när jag var klar med behandlingen men de hade poppat ut igen några av dem.
I februari när jag var där mätte de vätskan i benen.
De låg på ca 2700 ml?
Efter behandlingen 2000
Nu 2500 så det har inte gått upp helt som tur är.
Så inte behandlingen var helt bortkastad.

Vi kollade även mina nya kompressionsstrumpor, de sitter ju så fruktansvärt illa att det blev hela gropar in i benet och det gjorde jätteont.
Vi ska testa några nya som är sydda mer i vinkel och inte nästan helt raka vid foten. Då blir det inte så mycket tyg när man böjer foten så det kan skära in.
Fick även klister att klistra på huden så att de inte kasar. Just nu har jag de gamla strumporna som egentligen är helt för stora men vad gör man? Klistret är jättebra för nu håller de sig uppe och korvar sig inte i knävecket och drar inte trosorna av mig längre och det är bra.
Hoppas man inte blir allergisk mot klistret bara för ibland irriterar det men att välja mellan pest och kolera så tar man klistret.
Får ha det på nattduksbordet så ingen tror det är roll-on, för då klistrar man fast armen mot kroppen, ha ha, det hade varit lite roligt. Fast inte så skönt.

En grej som var kul var att jag gått ner 5 kg från i februari men de har jag nog gått upp i påsk. Får ta tag i det igen nu när det blir vardag igen. Jag ska tillbaka den 27 april till Lund och gud vad pinsamt om jag gått upp. 

Lotta och Anna på lymfödemmottagningen i Lund är bra och tar väl hand om mig när jag kommer dit.

Här är en bild på hur det skar in i benet av strumpan och alla som inte tåler att se ett hårigt ben kan sluta läsa nu. Sist jag rakade benet blev det ett sår som inte läkte på tre dagar, det blödde och rann lymfvätska varje gång jag bytte plåster. Fick ta på penicillinkräm och gudskelov fick jag inte rosfeber. Har aldrig haft det i den foten så det hade kunnat ta en ende med förskräckele.

Ni andra som vågar, vill och kan








Ser kanske inte så mycket ut för världen men det gjorde jätteont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0