Myrra



Inte världens bästa bild men igår på alla hjärtans dag kom hon så hem igen, vår egen lilla Myrra. Som vi har längtat. Hon åkte upp till kenneln i mitten av augusti för att bli parad och jag valde att låta henne stanna där hela tiden, till valparna var 8 veckor. En enormt lång tid men med lilla hund som är så liten och ibland lite si och så med maten var det tryggare för mig att veta att hon var på kenneln och fick proffsig hjälp. Allt kan hända även vid små vovvars graviditeter och förlossningar.
Det var väldigt konstigt för henne att komma hit, det förstår vi så väl. Vi hade bara bott här en månad när hon fick åka iväg. Då såg köket helt annorlunda ut och väggen var kvar. Ikväll var vi bort om till svärföräldrarna som bor i vår gamla lägenhet och jisses vad Myrra sprang där, som hon var helt galen. Hon trodde hon kommit hem igen, stackarn. I går kissade hon inne en gång för att markera för tvillingarna Z, att kom inte här och kom,
I´m back!
Första natten gick bra, Jonny jobbade så hon platsade sig i hans säng, på täcket med huvudet på hans kudde. Närmare än så kunde hon ju inte komma pappa. Få se hur det går i natt.
Alla har längtat efter henne och nu den sista tiden ringt och undrat när hon skulle komma hem. Påminde om när man skulle ha barn :)
Vi såg även två av Myrras valpar igår, där var en brunmerlerad och hade vi inte haft tre redan, då vet jag inte om hon inte legat här vid mina fötter nu.
Så nu är ordningen återställd på hundfronten och alla tre är pensionerade från kenneln och nu är Myrra också vår. Inget fläng tillbaka till kenneln för att valpa. Fodervärdens baksida. En hane är lättare då, när han servat damerna kommer han hem igen.
Vi tackar Eva för att vi fick förmånen att låna dessa tre underbara tjejer och lovar att ta väl hand om dem i framtiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0