Rosfeber

Detta blir lite gamla nyheter men jag slänger in dem ändå. I början av december började högerfoten att läcka och som ett brev på posten fick jag min första feberros. Denna gången satt den på skenbenet och där var lite rött bara. Men gud vad det kliade. Hade ju infektionen i kroppen och även om jag inte hade nån speciell feber mådde jag jättedåligt, fast ingen märker ju det när man ändå struttar omkring. Jättesvårt att vila. Hade sån tur att Novakliniken har både kvälls och helgöppet och detta var en söndag. De har inte öppet här hemma på vår lilla mottagning men väl i Ystad. Man ringer dit, lämnar sitt telefonnummer. Man får en tid när sköterskan ringer upp, man diskuterar och får så en tid till doktorn. Det tog ca en och en halv timme från jag ringde första gången tills jag var inne hos doktorn. Me like! Istället för att sitta 10 timmar på akuten och bli sämre och sämre och sämre.......... Nu hade jag ju tur att bli sjuk på dagen. Hade det varit på natten hade jag tagit medicin här hemma, har några på lager, och gått till läkaren dagen efter.

Dalacin i 10 dagar och exakt en vecka efter avslutad kur, kom feberrosen tillbaka, precis på samma vis men denna gången med prickar på skenbenet, annars detsamma. Dalacin i 10 dagar igen och exakt en vecka efter att ha avslutat den kuren åkte jag på urinvägsinfektion. Doktorn blev förtvivlad, antibiotika för att jag blev sjuk av den första antibiotikan. Jag blir snart rädd för vad ska jag sen ha om jag inte tål nåt???

Urinvägsinfektionen ger känningar ännu så det är till att häva i sig vätska hela tiden. Slarvar jag får jag snart veta det. Men peppar, peppar, ingen antibiotika ännu.

Resultatet blev också att jag blev torr som fnöske på höger fot och upp till knät så jag kan fortfarande inte ha stödstrumpor på det benet. Jag smörjer och smörjer med Canoderm men det kliar lik förbannat. Ibland är det bara så tröttsamt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0