Feber

Just nu har jag en förkylningsinfluensa med feber som inte vill ge med sig. Varit sjuk sen i lördags och idag är det torsdag. Just nu feberfri men vet inte hur det blir till kvällen. Har inte kunnat ha någon kompression alls sedan i söndags. Har legat hela tiden. Min hud över hela min kropp är så öm och den svider så, inte bara på benen så det har inte gått att ha på mina sockerbitar ens. Benet har svullnat upp och det värker som bara den. Kompressionspumpen får vänta till jag är frisk då man inte får pumpa när man har feber. Ett litet snabbt inlägg så här en mulen torsdag i februari.

Rosfeber i VÄNSTER ben

Nu kommer det att komma inlägg från lite äldre datum.  Nu 2012 när det var advent blev det en massa spring i trapporna. Upp på ovanvåningen och ner i källaren. Detta för att jag hade mina julsaker på olika ställen efter att vi flyttat. Nu ligger allt i samma garderob. För så här funkade det inte. Blev så ledsen och faktiskt jätterädd om jag ska vara ärlig, för efter detta fick rosfeber i VÄNSTER ben!!!! Något jag aldirg haft förr. Det är alltid i höger ben efter ett läckage
Bara att konstatera att upp och ner i trapporna några gånger funkar inte för mina ben.
Det blev en kur Dalacin, som gudskelov tog kål på det, plus vila, vila och åter vila. Efter det har det inte blivit ett enda besök på gymmet och idag är det den 16 april 2013! Jag skäms men varken vädret eller orken har varit på topp. Nu är det vår igen och måste ta mig i kragen och försöka komma igång med mina promenader. Om inte annat är här tre små vänner som vill följa med.

De där benen

Som ni har märkt har jag inte alls varit på hugget med mitt bloggande. Vet egentligen inte varför det gått så trögt. Har frågat mina lymfvänner i facebookgruppen vad de tyckte och fick mycket positiv respons för att fortsätta.
Det har kommit en ny kille som medlem i gruppen och han har funderingar på att skriva från den anhöriges sida och det är en väldigt bra tanke. Blir det här på¨min blogg kan kanske min familj bolla med sina erfarenheter och på så vis får vi verklingen in den värkliga verligheten.
Vad tror ni andra om det?
 
 
 

Träning

Nu har jag varit på träning. Idag känns det lite mer, bl a i tårna eftersom tåhävningar är bra för systemet. Har även fått övningar att göra hemma. Nu är min sjukdom ett heltidsjobb. Men man får ta det onda med det goda. Kan detta få igång systemet är det bra. En sak är i alla fall säker man blir fruktansvärt trött. Kan man sedan gå ner lite i vikt är mycket vunnet.

Rehabhuset

I förra veckan var det så dags att bege sig till Rehabhuset för att träffa sjukgymnasten som kan ge manuell lymfdrägnage. Med mig hade jag motion på recept, recept, Kan man säga så föresten? Det hörs allt lite kontstigt.
I alla fall bestämde vi att jag ska träna där hos dem med hjälp av henne, så att min sjukdom inte förvärras, utan tvärtom blir bättre. Hade inte hon varit där hade jag nog valt ett annat ställe, det är ju ändå 4 mil enkel väg. Massage kunde jag få några få gånger men inte som en intensivbehandling. Även där hos dem är det typ, stopp, med dessa behandlingar. Inte bra alls. Region Skåne får snart ta och tänka om.
Har inte tränat på över ett år så det känns allt lite läskigt. Berättar mer när jag varit nästa gång.
 
 
 
 
 

Manuell lymfmassagelektion

Idag var jag tillbaka på lymfödemmottagningen i Lund. Skillnaden idag var att denna gången var Jonny också med. Detta för att lära sig massera här hemma. De utför inte detta i Lund utan det är pump och kompressionsstrumpor som gäller här. Jonny fick även veta mer på djupet vad som gäller för min sjukdom. Lite hur lymfsystemet fungerar och vad som händer i mina ben. Det kändes väldigt bra så nu får vi se hur det går att massera här hemma. Med allt som jag ska göra nu om dagarna plus allt som jag ska göra i höst är det ett heltidsarbete.
En oerhört stor och jättejobbig grej är vikten. Där erkänner jag att jag sticker huvudet i sanden och tar en kaka till. Eller ett choklad för den delen. Detta påverkar mina ben och jag MÅSTE ner i vikt.
Skall även försöka ha stödstrumpa på, på natten, det går bra med en gammal för att utvärdera om måtten minskar på fot och vad. Även ha dubbla strumpor på dagen men när det blir lite svalare.
Intressant att se vad resultatet blir.

Kompressionsstrumpor

Idag hade jag på de nya kompressionsstrumporna och peppar, peppar, ta i trä, så verkar de fungera. De är så stela och svåra att få på så det tar nog några dagar innan man får till det riktigt med dem. Det blev lite gropar vid knät men faktiskt inte så farligt vid foten. Men dessa är ju oxå sydda så där är riktigt vinklad fot och inte nästintill raka. Det gjorde att när man böjde foten för varje steg blev det överflödigt tyg som tryckte in i huden och gjorde stora gropar som gjorde jätteont. Efter att ha testat i två dagar hade jag så ont på fotryggen på vänster fot för där har jag den vattenfyllda "bullen". Det har inte gått över och det bränner och gör ont i den fortfarande. Det är inget roligt alls.
Nu får jag hålla tummarna att dessa här nya blir bra. Då kan jag beställa nya den 27 när det dags att visa upp dem på lymfödemmottagningen igen.

Det bästa är klistret som jag fick, här klistras hej vilt och det är som sagt jäkligt klistrigt,  man har klister på armarna med. Detta skulle jag haft för länge sen, för det gjorde att de äldsta strumporna som är för stora sitter på plats i alla fall och jag slipper "korven" i knävecket. Ni som har problem med kasande strumpor, det kan inte sägas för många gånger: På dem att få klister, det kan hjälpa superbra. Obs, ta inte fel på klistret och Roll-on deot :) Det blir inget bra:)

Tillägg: idag, dag 2 verkar det som om de fortfarande fungerar, ta i trä.

Hälsoenheten

I måndags var jag på hälsoenheten på Lunds lasarett. Där fick jag en motionsdagbok plus en stegräknare. Stegräknaren fungerar inte, har varit med om det förr, så antingen var det den eller mig det var fel på. När man gått ett tag slog den av och började om, förstår inte vad det kan bero på men det är fruktansvärt irriterande. Så det blir till att skriva minuter bara och inte stegen.
Enligt lymfödemsköterskan ska man gå, gå och åter gå. Då får man kompression både utifrån genom strumporna och innifrån genom musklerna. Därför bestämde vi i måndags att förutom de dagliga hundpromenaderna, ta en extra runda tre ggr i veckan. Då är det jättetrist att inte kunna räkna stegen och jämföra, men men man kan inte få allt. Man få räkna minuter istället.

Jag fick remiss till hälsoenheten när jag var på intesivbehandlingen på lymfödemmottagningen, motion på recept. Vi hade svårt att få till det med gym, det är en stor kostnad för en som inte kan jobba. När man då inte har det i närheten heller och det blir både dyrt och besvärligt med tåg, bestämde vi promenaderna så länge i alla fall. Vi får tänka ut nåt mer tills nästa möte.

Har även ett Nintendo WII här hemma, behöver bara ha plats till plattan för att göra roliga motionsgrejor. den är riktigt rolig för den kollar vikt och ger en tips oxå. Måste även få den rätta motivationen att använda den.

Lymfläckage

Så här kan det se ut om min fot när jag har läckage på det. Trasor i sandalerna som jag får byta hela tiden. Detta pga den inre stressen när vi började renovera första rummet, vilket vi fick lov att göra innan vi flyttade in. Ändå var det inte jag som renoverade utan Jonny och Pontus. Min inre stress för att det var packning, förestående flytt, svärmor som inte mådde bra av det hela, gjorde att det blev läckage.


Pumphörna

Nu kan jag sitta i köket och pumpa för det blev en perfekt hörna över. Här har jag fått min nya pump med blå stövel. Den gamla har jag skickat till Norrland för där får de inte låna några alls. Jag hade tur för jag fick en med hem efter intesivbehandlingen i Lund.
Nu slipper den stora fotöljen stå i tvrummet och ta plats. Det blev mycket luftigare och mer lättstädat där inne nu. Där sitter jag nu och masserar mitt vänstra ben i drygt 30 minuter varje dag. De dagar då min man är ledig har jag en enorm lyx, jag kopplar upp mig och han kommer med frukost till mig, inte på sängen men på pumpen :)
Vovvarna är väl vanda för när jag stänger pumpen och kopplar loss mig har jag tre trallande jäntor som är helt uppspelta och vill gå runda. De vet så väl hur det går till. Räcker att jag böjer mig ner för att stänga så sitter alla tre och stirrar på mig. Att snabba på nu mamma så vi kommer iväg nån gång!
Jag hade aldrig klarat min dag utan min pump, trist och erkänna men den är min bäste vän.

Efterlysning: Finns det någon som har reservdelar över till den gamle, pumpen, Flowpress med oranga stövel, tre kopplingar, så hojta till. Den slutade tillverkas för nästan 10 år sedan och t o m fabrikanten i Limhamn har gjort av med allt det gamla. Min gamla pump är väl fungerande men plastkopplingarna spricker när de blir för gamla.


Med benen på återbesök

Nu har jag varit på återbesök ca en månad efter min intensivbehandling. Det var väldigt intressant att få se måtten, om de fortfarande höll. De var nog 50/50 som var likadana. Jag hade ju minskat med över 6 cm på flera ställen när jag var klar med behandlingen men de hade poppat ut igen några av dem.
I februari när jag var där mätte de vätskan i benen.
De låg på ca 2700 ml?
Efter behandlingen 2000
Nu 2500 så det har inte gått upp helt som tur är.
Så inte behandlingen var helt bortkastad.

Vi kollade även mina nya kompressionsstrumpor, de sitter ju så fruktansvärt illa att det blev hela gropar in i benet och det gjorde jätteont.
Vi ska testa några nya som är sydda mer i vinkel och inte nästan helt raka vid foten. Då blir det inte så mycket tyg när man böjer foten så det kan skära in.
Fick även klister att klistra på huden så att de inte kasar. Just nu har jag de gamla strumporna som egentligen är helt för stora men vad gör man? Klistret är jättebra för nu håller de sig uppe och korvar sig inte i knävecket och drar inte trosorna av mig längre och det är bra.
Hoppas man inte blir allergisk mot klistret bara för ibland irriterar det men att välja mellan pest och kolera så tar man klistret.
Får ha det på nattduksbordet så ingen tror det är roll-on, för då klistrar man fast armen mot kroppen, ha ha, det hade varit lite roligt. Fast inte så skönt.

En grej som var kul var att jag gått ner 5 kg från i februari men de har jag nog gått upp i påsk. Får ta tag i det igen nu när det blir vardag igen. Jag ska tillbaka den 27 april till Lund och gud vad pinsamt om jag gått upp. 

Lotta och Anna på lymfödemmottagningen i Lund är bra och tar väl hand om mig när jag kommer dit.

Här är en bild på hur det skar in i benet av strumpan och alla som inte tåler att se ett hårigt ben kan sluta läsa nu. Sist jag rakade benet blev det ett sår som inte läkte på tre dagar, det blödde och rann lymfvätska varje gång jag bytte plåster. Fick ta på penicillinkräm och gudskelov fick jag inte rosfeber. Har aldrig haft det i den foten så det hade kunnat ta en ende med förskräckele.

Ni andra som vågar, vill och kan








Ser kanske inte så mycket ut för världen men det gjorde jätteont.


Intensivbehandling dag 3

Nu har jag redan avverkat 3/5 av min intensivbehandling. Vi tog lite på höger ben också men det blev för bra. Halv 2 i natt fick jag ta av det. Det funderade inte, för jag fick sådan hemsk klåda på skenbenet och plötsligt började det dunka. Jag tänkte att nu är det klippt, rosfeber igen men jag hade tur, när jag fick av bandaget och luft på huden, satte det av och jag kunde somna. Det är det benet jag alltid har rosfeber i och det sitter alltid i skenbenet så huden där är lite skörare och jag har väldigt ont i den när man tar där. Plus att det svider. 

När jag kom in idag och tagit av bandaget på vänsterbenet hade det kasat så att det hade typ stasat nere vid skenbenet. Det kliade något infernaliskt. Idag pumpade vi bara vänstran och satte upp trycket till 48 från 40, som jag haft de andra två dagarna. Det gick rätt bra. Lotta, sjukgymnasten, valde även att sätta en tunn kompressionstrumpa och bandagera över den så jag har inte så tjockt ben idag men det är fortfarande stelt. Det känns så skönt med denna kombinationen och jag slipper det tjocka, tjocka.
'
Jag har ju en kompressionspump hemma, en väldigt omodern har jag fått reda på, där dragkedjan i stöveln öppnar sig emellanåt. Det är inte bra om den går sönder för vad händer då. De nya moderna maskinerna har visserligen tre kammrar de med men slangarna går samman och blir bara en. Jag har tre på min. Vi talade om min maskin och då berättar de att för knappt två veckor sedan städade de undan och gick ner med en hel dröse sådan gamla stövlar som jag har, till nån avdelning där de förmodlingen slängdes! Shit, i helsike och jag som behöver dem så jäkla mycket!!! Jag tyckte de kunde ringa och höra om de låg kvar och skräpade där och om de kunde få tillbaka ett par stycken till mig. Få se om de gör det. Tänk vad bra det hade varit! För var får jag en ny modern ifrån, kan jag låna en sån? Det är bara så att jag måste ju ha den.

Vi tog även mått på strumpor och upptäckte då att de jag har nu, är rent för stora. Inte konstigt att de korvar sig. Plus att vänsterstrumpan, den som går upp till höften, bara kasar så vi ska testa med en sådan med gummi uppe i, så att den håller sig kvar. Ska bli mycket spännande att följa denna strumpornas resa, tills vi får rätt med det. Ska även prova att ha en tunn strumpa utanpå så det blir bättre tryck.

Vid mätningen idag visade det sig att låret var en cm större , det betyder att den västskan som försvunnit i fot och under ben har stannat där. Lotta gjorde extra manuell massage på låret och det ska bli intressant att se hur det går med det.

Eftersom jag är lindad hela tiden kan jag inte duscha här hemma, utan det gjorde jag där idag. Man blev som en ny människa och det var jättehärligt. Anna, undersköterskan, kom in till mig och visade ett örhänge hon hittat i duschen. Mycket riktigt var det mitt. Jag hade alltså tvättat håret, duschat av det, torkat det med handduk och när jag kände bak på örat satt ploppen kvar! Snacka om att för en gångs skull ha tur!


Har även ringt till fysiotekets svarare en ingen har ringt tillbaka. Få se när de gör det.

Intensivbehandling

Idag har jag börjat min intesivbehandling och den kommer att pågå hela veckan. Jag får åka sjukresa till Lund varje dag och ligga i en pulsator och få massaerat benet, som sedan blir lindat. Man känner sig lite stel och orörlig just nu men annars går det rätt bra. Man blir bara så himla trött av det. Funderade på det här med duschning och jag kan göra det där, så det blir in och tvaga sig på onsdag, när jag kommer in tidigt med bilen. Tis, tors och fre blir det till att hasta in och rätt i pumpstöveln. Vi hade inte riktigt så högt tryck som de brukar ha för jag får rätt ont av det. Det känns som om det sitter ett skruvstäd runt skelettet inuti foten, svårt att förklara. I morgon skall jag få se på en nyare modernare pumpstövel och undrar om den skulle kunna fungera till min pumpa jag har hemma? Den jag har här hemma fungerar ju ännu men dragkedjan i stöveln går upp emellanåt så jag är lite rädd att det ska sturla, den är ju rätt omodern den utrustningen jag har.
Ska bli intressant att se hur det hela utvecklar sig.

Sedan har vi diskuterat lite olika saker t ex få tala med någon som vet mycket om det här med rosfebrar, vilket jag har haft rent för många av.
Ska även få andra kompressionstrumpor för de jag har till vänster ben bara kasar ner i knävecket och det gör jäkligt ont när man går.
Fortsättning följer........

Lymfödemmottagningen och sjukresor

Idag var jag på lymfödemmottagningen i Lund och träffade sjukgymnasten Lotta. Jag hade beställt sjukresa dit som skulle komma klockan 11.55. Kl 12.05 ringde jag och frågade vart taxin tog vägen, den kom två minuter efteråt. Lungt tänkte jag och slängde mig in i bilen för att där upptäcka en gammal dam som skulle rätt in mitt i smeten i Malmö! Resultatet blev att jag kom 15 dyrbara minuter försent till Lund.

Väl där hann vi konstatera att jag behövde nya kompressionsstrumpor och det helst igår. Nästa gång jag kommer dit skall vi diskutera vilken sort jag skall ha. Det finns ju i olika material. Jag blir galen av att ha strumpor på och går alltid barfota och det sista halvåret har varit fruktansvärt med dessa grova, tjocka men ack så nödvändiga tingestar. Jag ska försöka få tunnare sommarstrumpor så jag kan stå ut, utan att bli galen när värmen kommer.  Jag vill ju helst överleva sommaren med sinnet i behåll. 

Jag kommer att få en veckas intensivbehandling där jag ligger i en pulsator med vänster ben. Det är som pumpen jag har hemma. Sen blir jag bandagerad. Måste ha tag i ett par joggingbyxor, har jag tur kan min kära vän Eva låna mig ett par. Jag kommer att vara bandagerad dygnet runt. Efter dessa fem dagars intensivbehandling kommer jag att ha  ordentliga kompressionsstrumpor som håller svullnaden nere. Nu håller vi tummar och tår att detta skall minska vätskan och göra benet lite mindre och mer rörligt.

Jag har 2,5 liter mer vätska i vänster ben, mot vad jag har i höger. När man ser på benet är det stor skillnad i storlek. 2,5 liter hörs kanske inte mycket men häll 2,5 liter vatten i en stor skål, ta hål på huden vid knät och häll i det under skinnet, då blir det nog en hel del. Om man kunnat göra ett sånt experiment alltså. Å andra sidan hade man kunnat göra så hade jag haft en kran på benet och tappat ut lite då och då och sluppit allt detta! Åh, ljuva tanke. Två vanliga ben och inga feberrosor. Ack, vilken dröm.

Får även en remiss till fysioteket för att få tips på träning och snacka vikt. Detta ständiga aber i mitt liv. Jag hatar det. Undrar om man kan ha bulimi utan att kräka, eller om man fötts utan mättnadkänsla. Usch, bara att tänka på det ger mig depressioner.

Nu ser jag med spänning fram emot vad det här kan bli och jag håller er uppdaterade.

Sjukgymnasten och sjuktaxi

Jag kan inte fatta att jag verkligen ska in till sjukgymnasten och att jag skulle varit där idag! Som sagt så är jag så himla förlkyld att jag inte orkar nåt. Att jag sitter här är för att jag måste vara uppe lite och göra nåt litet så jag kan sova i natt.

Jag blev också beviljad sjuktaxi och det trodde jag aldrig. Har även blivit beviljad att få specialgjorda inneskor. Det känns bra när man måste upp och ner i källaren för att t ex, duscha, tvätta, elda i pannan och lite annat. Man är där nere några ggr om dan. Nu slipper jag slita på sandalerna, de är jättebra och jag är så rädd om dem. De behöver i alla fall vara hela över denna sommaren. Det är så många andra skor jag behöver. vår-höstskor så jag slipper jympadojjorna som sitter som en järnhand runt foten, så går man för länge är man rent bedövad i fötterna. Mina vinterkängor blev jättefina. Severino Zia på Zia-design är bara så bra.

Nu väntar jag på en ny tid till sjukgymnasten och måtte det bli snart för jag behöver nya stödstrumpor, de långa jag har nu bara kasar och lägger sig som en hårt stekt korv i knävecket och skaver, gör ont och när man får av dem är det nästan ett sår och det kliar nåt infernaliskt. Inte roligt alls.

Rosfeber

Detta blir lite gamla nyheter men jag slänger in dem ändå. I början av december började högerfoten att läcka och som ett brev på posten fick jag min första feberros. Denna gången satt den på skenbenet och där var lite rött bara. Men gud vad det kliade. Hade ju infektionen i kroppen och även om jag inte hade nån speciell feber mådde jag jättedåligt, fast ingen märker ju det när man ändå struttar omkring. Jättesvårt att vila. Hade sån tur att Novakliniken har både kvälls och helgöppet och detta var en söndag. De har inte öppet här hemma på vår lilla mottagning men väl i Ystad. Man ringer dit, lämnar sitt telefonnummer. Man får en tid när sköterskan ringer upp, man diskuterar och får så en tid till doktorn. Det tog ca en och en halv timme från jag ringde första gången tills jag var inne hos doktorn. Me like! Istället för att sitta 10 timmar på akuten och bli sämre och sämre och sämre.......... Nu hade jag ju tur att bli sjuk på dagen. Hade det varit på natten hade jag tagit medicin här hemma, har några på lager, och gått till läkaren dagen efter.

Dalacin i 10 dagar och exakt en vecka efter avslutad kur, kom feberrosen tillbaka, precis på samma vis men denna gången med prickar på skenbenet, annars detsamma. Dalacin i 10 dagar igen och exakt en vecka efter att ha avslutat den kuren åkte jag på urinvägsinfektion. Doktorn blev förtvivlad, antibiotika för att jag blev sjuk av den första antibiotikan. Jag blir snart rädd för vad ska jag sen ha om jag inte tål nåt???

Urinvägsinfektionen ger känningar ännu så det är till att häva i sig vätska hela tiden. Slarvar jag får jag snart veta det. Men peppar, peppar, ingen antibiotika ännu.

Resultatet blev också att jag blev torr som fnöske på höger fot och upp till knät så jag kan fortfarande inte ha stödstrumpor på det benet. Jag smörjer och smörjer med Canoderm men det kliar lik förbannat. Ibland är det bara så tröttsamt.


Skomakarbesök

Nu har jag varit på besök hos skomakaren för utprovning av mina nya vinterkängor. Oh, de kommer att bli så fina, varma och goa. Vi tittade även på inneskor och valde vilka som kunde vara bäst för mig, här i huset när man är upp och ner i källaren flera ggr om dan ibland. Vi har ju tvättstugan nere. Zia har ju varit här och visste medetsamma vad jag kunde ha. Ville ha som man bara kan sticka fötterna i kvickt och lätt. Just nu har jag mina sandaler och jag gillar inte det, för jag är så rädd om dem, så de inte blir uppslitna. Jag behöver lite andra skor innan det är dags med nya sandaler. Jag ringde till läkaren och bad om en snabb remiss, så har jag en enorm tur, kommer den med nu på 2011  och att Nova-kliniken godkänner den vill säga.
Som jag brukar säga nu håller vi alla tummar och tår för att detta ska bli bra.



Inte precis den bästa bilden men så här kommer det att se ut. Här är de utan sula.

 



Man kan även ha skaften nedvikta om man vill det. Snyggt till jeans.
Om det inte är för mycket snö vill säga.

Inneskorna jag ska ha. Just dessa var bara några som jag provade, syns att de inte är till mig för remmarna är provisoriskt förlängda. Jag gillar dessa så nu väntar jag bara på en faktura från SOL.




Lymfscintens vara eller icke vara.....

Nu har jag äntligen fått besked om att jag slipper lymfscinten. Jag har tegelstenstjocka journaler som styrker mitt lymfödem, ända sedan mina födelsejounaler, där det står att jag hade svullna fötter redan när jag blev född.
Jag vill ju ha manuellt lymfdränage och det kan jag bara få i Lund på lymfödemmottagningen. För att få komma till där måste man ha gjort en lymfscint, denna röntgen som mäter lymfans flöde och ser eventuella stopp.
Då tar de hål mellan tårna för att spruta in kontrast. Detta gör att lymfan kommer att läcka och vem vet när det kommer att stoppa. Då får jag rosfeber och jag får antibiotika, vilken jag inte tåler all sorts utav.
Jag har ju redan varit hos dem för behandling, 1998, så efter ett möte bestämdes det att jag ska få komma dit.
Ska även be att få nya stödstrumpor, har problem med dem jag har eftersom de kasar ner och lägger sig som en knölig massa i knävecket som gör ont och skavar för vart steg jag tar.
De pratade med om något fyiotek, få hjälp med vikten. Det blir en senare fråga när jag väl kommer dit.
Står på deras väntelista till nång gång, kanske i slutet av januari.

Skomakare Zia

Äntligen händer det nåt på skofronten här. Nu ska jag få vinterkängor. Jag tillhör SOL i genom Ystads lasarett.


Vi har hållit på ett tag och försökt få bra skor till mig men då mitt vänstra ben blev sämre i våras och svullnade upp så mycket, sade han i Ystad att han inte visste vad han skulle ge mig för han hade inte mer till mig. Gissa om jag blev ledsen. Som nu till vintern t ex. Vem vill sitta inne hela vinter bara för att man inte har nåt på fötterna? Det är lymfödemikernas stora fasa och problem, just skor. Det är så orättvist för det är så olika beroende på vilket landsting man tillhör. Man blir lika ledsen varje gång man får höra skräckhistorier om hur vi blir behandlade.

Så av en ren slump såg jag en lymfödemsida att Zia design  i Malmö finns ännu! Nu satte denna tanten igång att ringa runt. Jag har ju gått och fått så många skor förr hos Severino Zia som bara har varit helt underbara. Mina fötter var inte alls så stora då så de skorna han gjorde, t ex underbara pumps med hög klack, blev så förvillande så man tänkte inte på att mina fötter var olika stora. Han är en trollkarl av stora mått.
Minns att jag fick ett par vita pumps när jag gifte mig, ett par svarta pumps plus ett par svarta nästan som av sammet med strass uppe på. Så läckra. De passar tyvärr inte nu så de har jag fått slänga. Jag fick promenadskor och loafers och vinterstövlar. Ett par grå korta stövlar med typ nedhasat, skaft med mörkgrå påsydd blomma på skaftet. Helt fantastiskt vackra.

Så hände lite i mitt liv som gjorde att mina fötter var längst ner på prioriteringslistan. Jag brydde mig inte helt enkelt. Jag levde som vanligt och när det blev rosfeber, ryckte jag på axlarna, tog dalacin och gick o lade mig.
Jag orkade helt enkelt inte bry mig och då sketarskorna, de var breda och bra för mig, då de skorna kom kunde jag köpa i vanlig affär. De plus sandaler från scholls. 



Detta är världens skönaste sandaler men nu har min väsnterfot blivit så bred att de är svåra att ha. Det bästa med dem är att det är det enda paret sandaler som har tillräckligt långa remmar. Plus att det går att ställa, både remmen framme över foten och den runt där bak. rekommenderas för er som inte har fullt så stora svullnader. Kostar en del men det har du igen för du kan ha dem flera år. Själv går jag med sandaler ända in tills det börjar regna för mycekt på hösten.

En liten utsvävning bara, tillbaka till ämnet. Jag ringde alltså till Zia design och döm om min förvåning, Severino Zia jobbade ännu! Och han kom ihåg mig, både mig och min familj fast det var minst 15 år sen vi setts. Jag fick ju skor två gånger om året då. Han berättade att han fortfarande var verksam genom Sol och berättade hur jag skulle gå till väga. Sagt och gjort. Jag kontaktade min läkare och bad om vinterskor med Zia design som tillverkare. När jag fick fakturan på de obligatioriska 700 kr, betalade jag in dem omgående.

För två veckor sen kom Severino hem till oss och gjorde gipsgjutningar av min fötter. Jag var bara så lycklig. Vi diskuterade vad för kängor jag skulle ha. Svarta, snörning, vattentäta och med ordentlig sula var mina krav. Jag går med hundarna varje dag så de behövs det riktiga doningar på benen. Nu den 19 dec skall jag in till Malmö för att prova. Ska bli så spännande.
Mer info kommer. Tyvärr missade jag att fotografera när vi gjorde gipsavgjurningarna.





Fler pumpare

I helgen stötte jag helt apropå en man här i byn som även han har en kompressionspump! Bara så himla intressant. Han får pumpa sin arm varje dag efter en operation för många år sedan. Han har stödstrumpa längs hela sin arm. Lustigt att vi får våra stödstrumpor av samma sjukgymnast på lasarettet. Han pumpar precis som jag ca en halvtimme om dagen. Skillnaden är att jag pumpar på bägge benen så det tar ju en timme drygt innan man är klar. Jag brukar käka frukost under tiden och läsa. Idag var en ensammen dag för nu har jag blivit bortskämd några dagar med att jag stiger upp och går direkt in och börjar pumpa. Under tiden lagar min man kaffe och fixar mackor åt oss och serverar mig det. Bara så himla skönt. Så brukar han zappa på tvn och jag glanar i min bok och vovvarna springer från den ena till den andra och vill smaka.





Så här ser min kompis och stövel ut. Bara det att min stövel är helt orange.

Tidigare inlägg
RSS 2.0