Stjärna nr 6!

Nu har jag fått min sjätte stjärna på Viktväktarna. Det betyder att jag gått ner 18 kg! Jag är jätteglad. Skall ha kalas i april och då vill jag gärna ha gått ner 2 kg till, så jag har passerat 20 kg strecket. Jag började i maj 2010 så det går mot ett år. Så skönt att slippa operationen. Jag som är så svårstucken och så jätterädd för nålarna, gör så infernaliskt ont fast de tar den tunnaste, minsta lilla butterflyen.
Det är roligt för jag börjar komma i lite gamla kläder igen. Jag har sparat sen innan, jag är rent för snål för att slänga det. Kanonbra att ha i mellantiden innan man gått ner så mycket att man kan köpa nytt. Något nytt blir det ju nog ändå till sommaren. Fast jag gillar inte alls årets sommarfärger. Synd det inte är turkost i år igen för det gillade jag.

Men en sak är mycket konstig, när man talar om att man viktväktar, då säger alla att det är för jobbigt för man måste laga så kontig mat. Kanske på 70-talet när man skulle ha bläckfisk och sånt men idag lagar jag helt vanlig mat, inget konstigt. Fast jag har  bytt till Milda minmat och lättprodukter. I kaffet har jag mellanmjölk t ex.

Man har ju ett visst antal points varje dag att använda och det finns en butiksguide som man hittar produkterns pointsvärde i. Visst du får kolla upp vad din mat är värd och komponera ihop så det blir rätt antal points. Sedan har du veckopoints som man med fördel kan spara till helgens kalas eller glas vin. Tränar du får du extra points att antingen använda samma dag eller spara till hlgen det med. Verkar kanske krångligt men det är det inte, man lär sig jättesnabbt.

Det allra viktigaste är att väga maten och att skriva upp i checklistan vad man äter. Det är lätt att ögonmåttet blir för stort men det är lika viktigt att det inte blir för litet. Man ska inte vara duktig och äta för lite points om dagen för då kanske man inte går ner som man ska.

Så vid min plats vid köksbordet finns, våg, butiksguide och en checklista och jag bryr mig inte om vem som är här för jag väger min mat ovsett.


Viktväktarna

Nu har jag återgått till det normala igen efter helgernas frosseri. Blev väldigt förvånad igår på vägningen. Efter att inte ha vägt mig sedan v 49 hade jag bara gått upp 8 hg! Det kändes jätteskönt särskilt som jag trodde det var minst tre kg!. Jag har bara mig själv att skylla, har själv tuggat till de där 8 hg. Lite arg på mig själv är jag allt ändå för jag hade ju bara tre hg kvar till nästa stjärna, den sjätte i ordningen, vilket betyder 18 kg.
Orken tog slut efter den 5 veckor långa förkylningen med hemsk hosta o trötthet, plus all snön. Ja, lika bra och erkänna, jag kör inte bil när det är så mycket snö, så gymmet har ju med blivit lidande. Inte varit där sen slutet av november. Snart två månader. Men jag ska dit igen sen.
Hundpromenaderna är jag inte heller med på, dels p g a att jag inte har stövlar. Finns inget att få till mina lymfödemsfötter. Skall till ortopeden och titta på några om ett tag men det ser jäkligt mörkt ut. Mycket ledsamt.
För det andra är jag rädd att brya det dåliga benet och behöva gipsas. Vad gör jag om foten börjar läcka lymfvätska och man inget märker, ruttnar foten då? Blöt och instäng i ett gips.
Så jag kan bara konstatera att jag HATAR vintern.

http://www.viktvaktarna.se/index.aspx





Gym

Nu går Sara och jag på gymmet i Ystad. Jag skall gå två gånger i veckan på Nautilus. Det haltar lite men jag försöker verkligen komma iväg. Denna veckan blir det bara en gång. Det är jäkligt jobbigt men det får gå.
Orkar bara värma upp 8 minuter i strax över 4,0 på gåbandet men det är bättre än de 5 minuterna på 3,0 som jag hade när jag började och det är jag nöjd med. Jag har t ex hittat muskler jag inte visste jag hade. Har bestämt nu att jag ska skjutsa svärsonen in till körlektionerna som ligger en liten bit från gymmet. Så tränar jag under tiden. Nu måste jag masa mig dit. Håll en tumme för mig är ni snälla.


RSS 2.0